Lisa Renlund laddar och bollen går via målvakten in i nätmaskorna.

Lisa Renlunds mål i 44:e minuten i hemmamatchen mot Storfors kan bli guld värt. Älvsbyn vann med 1-0 (1-0) efter en riktig nagelbitare.
– Skönt för i dag det var det nervöst, säger Mats Andersson, tränare.

Segern innebär att den sista matchen mot Munksund hemma på Älvåkra om två helger blir direkt avgörande för serisegern.
– Om nu inte Munksund åker på några oväntade förluster eller poängtapp, säger Andersson.

Storfors började ettrigt men duktiga Caroline Berell hade kontroll på läget till skillnad från sina darriga lagkamrater.

Älvsbyn började darrigt. Första halvtimmen var Storfors det bättre laget.
Hemmatjejerna spelade stressigt.
– Många var nervösa och allvaret speglade av sig i spelet. Det var tamt försvarsspel och inte mycket i övrigt som stämde.

Anna Sundberg rundade målvakten men avslutet gick utanför. På bilden syns även Agnes Häggström (10).

I andra kom Älvsbyn ut som ett nytt lag, spelade mer behärskat och med större marginaler.
– Vi ändrade spelsystem från 4-3-3 till 4-4-2.
Ändå var det nära att Storfors kunde kvittera. Gästerna hade ett skott i stolpen och öppet mål vid ett tillfälle.

Här har Stofors precis träffat målramen men duktiga Caroline Berell hade stolparna på sin sida.

Älvsbyn kom undan med hjärtat i halsgropen.
Men tre poäng var det viktiga.

Anna Stenberg på väg igenom gästernas försvar…

Bäst i Älvbyn denna gång var rutinerade Sara Karlsson som svarade för tryggheten i ett annars ganska darrigt hemmalag.

Sara Karlsson var bäst i Älvsbyn denna gång med sin rutin.

Plus också till målskytten och talangen Lisa Renlund samt målvakten Caroline Berell.

Lisa Renlund satsade hårt framåt. Här i en duell med Storfors målvakt.

Men vi ska även i ärlighetens namn medge att Storfors spelade bra och gjorde det mycket svårt för Älvsbyn att hitta sitt vägvinnande spel.
– Den här matchen hade mycket väl kunnat sluta oavgjord, säger Andersson.

Liselott Andersson höll tungan rätt i mun och avstyrde många attacker från Storfors.

TEXT OCH BILD: TONY BERGLUND