Skådespelerskan Satu Takkinen i ”En slagen Kvinna”

På onsdagskvällen bjöd Kvinnojouren Pärlan, Lapplands kulturbyrå, Kommunen och Älvsby Folkhögskola till teatermonologen ”En slagen kvinna” med skådespelerskan Satu Takkinen. Ett gripande sätt att bli berörd av våldet mot kvinnor i det svenska samhället.

Ett tretiotal Älvsbybor hadde mött upp i Folkhögskolans Kapell där kvällen inleddes med teatermonologen ”En slagen Kvinna” som spelades av Satu Takkinen med en inlevelse som fick många att hålla andan, med den intrig som handlade om en kvinna som blir kär och träffar den rätte manne i sitt liv. Den där som man vill gifta sig med och sedan dela hela livet med för att sedan på ålderns höst få prata om det som varit.

Men det blir inte så, han förändras och han blir hotfull, börjar vara svartsjuk, dricka sprit och tappar sitt jobb. Hon i sin tur vill vara den som alltid är till lags på alla sätt. Sedan kommer misshandel, försoning och åter misshandel åter och allt käns kusligt och gripande.

När sedan pjäsen är färdig så är det tyst, Lena från Kvinnojouren Pärlan berättar sedan att det är precis detta mönster som alla slagna kvinnor vittnar om.

Det är inte slagen som kommer först utan mannen börjar med att trycka ned kvinnan, de känner sig ensamna om problemet men vill så väl och tror att alla små förbättringar är till det bättre då beteendet ändras till det bättre och hon ser slutet. Men sedan följer ursäkter och bevekande, innan det åter igen blir hot, vål o.s.v.

Det är här som Kvinnojouren brukar komma in och de är till för att ge kvinnorna stöd och råd. Men samtidigt är det ett förtroendearbete med höga krav på sekretess där det hela tiden är Kvinnan själv som skall ta alla steg för att komma ur misshandeln.
Inga former av anmälan eller åtgärder sker utan att kvinnan själv tar det effektuerande stegen själv. Vi måste också vara lite hårda för att bygga upp Kvinnan igen om hon utsatts för våldet.

Om man märker att det är svåra problem så kan Kvinnojouren ge stöd med skyddat boende, antingen på orten eller i någon annan kommun.

Från publikens sida hördes frågan ”- Men hur kan det här ske utan att någon reagerar” och tipset är att vara medmänniska, är man misstänkt så fråga hur det är och hur hon mår.

Text och Foto: Sterling Nilsson