Björnungen som irrade omkring moderslös vid Kanisbergets fot förra veckan har förpassats till de sälla jaktmarkerna.
I söndags fann polisen ingen annan utväg än att avliva den utmärglade ungbjörnen för att förkorta lidandet.

– Tyvärr, tyvärr…vi har gjort allt det vi kunnat för att den skulle återförenas med björnhonan. Men så har inte skett. Allt eftersom dagarna gått har den blivit mer och mer apatisk, säger Lars Lundman, viltsamordnare vid polisen.
Polisen har haft tämligen bra koll på vart björnungen befunnit sig.
– Ja, den har lufsat omkring nära gårdarna. Via byaborna har vi fått information var den varit, säger Lundman.

Sedan björnungen skildes från sin mor har den förflyttat sig från Kanis via Sågfors, rundat Lillträsk på västra sidan och sökt sig mot Flurviken utan någon kontakt med honan. Eftersom björnungen fortfarande diade så blev den allt mer utmärglad utan föda.

Varför björnhonan inte sökte upp sin unge är okänt.
– Det kan finnas hur många förklaringar som helst, säger Lundman.
Naturen är ibland grym. Är det något fel på avkomman kan honan stöta bort ungarna. Likaså i samband med en attack från en björhanne. En av anledningarna till att björnhonor söker sig nära bebyggelse är att skydda sig från aggressiva hannar.

Det kan också varit så att järnvägen, bilvägen eller något annat fått honan att överge ungen.
– De har kommit isär. Det enda säkra vi kan konstatera, förklarar Lundman och uppmanar alla som ser en björnunge att lämna den ifred.
– Både av säkerhet om sig själv men också för att inte störa relationen mellan björnunge och hona. Ibland kan en hona ge sig av för att leta djurkroppar eller annan föda och lämna sina små. Det bästa är att låta naturen ha sin gång, säger Lundman.

TEXT: TONY BERGLUND
FOTO: MARCEL KÖPPE