Hemlängtan blev Dokkasbergsvargens död. Vid 09.30-tiden på söndagen sköts den av jägare sedan Naturvårdsverket beviljat skyddsjakt.

Den 10 april sövdes vargen med bedövningspil och försågs med en gps-sändare på Dokkasberget i Överkalix kommun. Den hade då enligt Gällivare skogssameby rivit och dödat flera renar. Samebyn ansökte om skyddsjakt men Naturvårdsverket beslutade att vargen istället skulle flyttas till hemlig plats i Dalarna.

Anledningen är att den 46 kilo tunga varghannen bar på ny fräsch arvsmassa från den rysk/finska vargstammen och ansågs därmed kunna bidra med nya gener till den inavelsdrabbade svenska vargfamiljen.
Men varghannen tyckte tydligen inte om sin nya omgivning. Sedan hannen släpptes vandrade den bestämt norrut. Först mot nordost där den sedan i stort sett följde kusten upp till Kåge utanför Skellefteå. Därefter gjorde den en kursändring mot nordväst och passerade Hemmingsmark, Böle och vidare upp mot Boden via utkanterna av Älvsbyns kommun.

Målet för vandringen var förmodligen att åter komma till Överkalix kommun där renarnas vajor föder sina kalvar.  Mellan 1.000 och 1.500 renar tillhörande Flakabergsgruppen inom Gällivare skogssameby finns i området.
– Det är en mycket känslig tid nu, det är full kalvning och vargen hinner ställa till väldigt stor skada på kort tid, har Stig Persson, rovdjursansvarig, tidigare berättat för NSD.

På lördagen pejlades vargen in då den var på väg in i renarnas kalvningsland. Klockan åtta på söndagsmorgonen beviljade Naturvårdsverket om skyddsjakt. Via helikopter kunde vargen sedan hittas på en myr i området och skjutas.

Pappa till Dokkasbergsvargen är den varghanne som 2006 upptäcktes vid Pessinki, åtta mil norr om Pajala. Den hade kommit in i landet österifrån. Vargen bevakades av länsstyrelsens naturbevakare på sin väg söderut i landet.
I augusti 2007 observerades den i Dalarna och sedan hamnade den i Gävleborgs län där den parade sig med en hona som fick valpar. Innan dess hade vargstammen i Sverige byggt på tre individer vilket gjort att det uppstått kraftig inavel.
TEXT: TONY BERGLUND