När Carina Diaz från kvinnojouren Iris i Luleå och Roks (Riksorganisationen för Kvinnojourer) föreläste på tisdagskvällen om hedersrelaterat våld inför dryga tjugotalet åhörare på Folkhögskolan, så blev det mycket av en tankevurpa för de närvarande.

Hedersrelaterat våld är ett specifikt våld som drabbar både barn och vuxna, unga och gamla, kvinnor och män. Kvinnor brukar vara de som drabbas hårdast. Kärnan i hedersrelaterat våld är total kontroll över framförallt kvinnans sexualitet och att upprätthålla en heteronormativitet. Det upprätthålls i första hand inom familjen, som inte bara är mamma, pappa och barn, utan hela släkten runt hela världen med dess etiska tillhörighet.
Heder normen finns inom alla kulturer och våldet uttrycker sig i barns rättslöshet, stora inskränkningar i flickors fri- och rättigheter, förbud mot umgänge med det motsatta könet, förbud mot varje form av sexuell relation innan äktenskapet, strypning av rörelsefriheten, strikta klädeskoder, slöja på barn tvångsgiftermål samt barn äktenskap.

Hedersrelaterat våld är inte lika med hedersmord. Det sistnämnda är endast det yttersta medlet som hederssystemet tar till för att upprätthålla hedern, få upprättelse eller som det brukar kallas ”tvätta bort skammen”. Historien har visat att värden som heder och skam har spelat en stor roll för att kontrollera individen även i de svenska och nordiska samhällena, där det främst utövades och upprätthölls av stat och kyrka, varför privat ”återerövring” av heder inte alltid har behövts.

Medlemmar från Kvinno- och Tjejjoren Pärlan som bjudit in Carina Diaz till denna föreläsning likaväl som övriga som närvarade kunde bara konstatera att Hedersrelaterat våld är ett stort ämne som kräver insikt i vad man gör för att hjälpa till medatt lösa dessa konflikter.

Litteratur och utredningar, verksamhetsmanualer m.m. finns det en uppsjö av, men det är ändå det enskilda samtalet med den som är drabbad som ställer krav på specifik kunskap. Carina Diaz avslutade sin föreläsning med:

– Nu har ni nog fått vara med om en riktig tankevurpa.

Text och Foto: Sterling Nilsson