Med nyanser från det gamla och med små pedagogiska inslag fick herrskap, bönder och soldater ta del av ett gudstjänstfirande där självaste bonden Nilsson råkade somna till i kyrkbänken.

Bondefamiljen Ågren väntar på att få ta del av nattvardsfirandet.

För 200 år sedan var Älvsby kyrka den plats där människorna i socken samlades för att få information, då varken telefon, radio eller internet var uppfunnet. Klasskillnaderna var stora och bönder, tjänstefolk och herrskap satt var för sig. Det rådde även indelning mellan män och kvinnor.

Någon klassindelning rådde det däremot inte under gårdagens gudstjänst, där många i församlingen kom i färgstarka folkdräkter och tidstypisk klädsel.

Målet med gudstjänsten var att visa på både likheter och skillnader i dåtidens och nutidens gudstjänstfirande. Som liturg gestaltade Kyrkoherde Tomas Lång hur det lät och var under en gudstjänst i början av 1800-talet och med små pedagogiska kommentarer här och var hade Stig Strömbergsson till uppgift att låta dåtid och nutid vävas ihop till ett nästintill historiskt mästerverk.

Korta teaterinslag, såsom när bonden Nilsson råkade somna till i kyrkbänken muntrade upp den för dagen lite längre gudstjänstakten.

Med korta pedagogiska inslag vävde Strömbergsson samman dåtid och nutid.

– Dåtidens predikningar varade ofta i en och en halv timme, informerade Strömbergsson, och fortsatte: – Dagens präster är inte vana att predika under så lång tid och vi besitter ej heller den röststyrka som det krävdes, då varken högtalare eller mikrofon fanns.

Och om dagens präster inte är övade till att förkunna ordet med kraftfull röst, så bör det även erkännas att vi i bänkraderna ej heller är vana att sitta stilla under en längre tid.

– Ni har helt enkelt inte tålamodet, förtydligade Strömbergsson och bekräftade samtidigt att det förr var vanligt att besökarna slumrade till under gudstjänsten, som i regel var närmare två och en halv timme lång.

Göran Lundström gick runt med kyrkstötten och väckte bonden Nilsson som råkat falla i sömn.

Men förutom bonden Nilsson var det ingen som slumrade till under gårdagen, i alla fall inte märkbart. Mellan predikan och historisk information höll sig församlingen alert genom att medverka i sång och bön. Samma bibeltexter lästes som för 200 år sedan och psalmer som överlevt under årens lopp sjöngs, fast i modern tappning.

När kyrkan togs i bruk 1813 fanns ingen orgel och man sjöng därför psalmerna acapella. Det fanns heller ingen direkt anvisning på hur melodin gick, så det var upp till försångaren i vardera församling att efter eget tycke sätta ton.

– Därför kunde samma psalm sjungas olika beroende på vilken församling man besökte, förklarade Strömbergsson.

Tre tappra soldater som nyss kommit ut ur kriget tar nattvard.

Och för 200 år sedan var det sed att gå till kyrkan. Kyrkplikten var nyligen avskaffad men folket hade fått till vana att fira gudstjänst och nästintill alla ansåg sig vara troende. Om det däremot var helhjärtat var på den tiden inte gott att veta. Därför fanns det vanligt med långa och allvarliga förmaningar, kanske framförallt i samband med nattvardsfirande.

Gudstjänsten avslutades sedan med kyrkkaffe där historikern och författaren Uno Vesterlund höll föredrag om mysteriet med Fabricius altarskåp.