Att jaga räv med stövare innebär en hel del väntande för de utplacerade passkyttarna.

Lördag morgon samlades tio jägare för att jaga räv tillsammans. För andra året har Norrbottens Stövarklubb annonserat rävjakt där behållningen skänktes till barncancerfonden. Från Älvsbyn Just Nu blev vi inbjudna att följa jakten.

Gänget får instruktioner om jakten. Från vänster: Niklas Pettersson, Sven-Erik Grönlund, Krister Lundgren och Roger Lidgren.

Två American foxhounds och en Finsk stövare skulle släppas på jaktområdet i Korsträsk, i närheten av gamla soptippen. På uppsamlingsplatsen inleddes dagen klockan halv åtta, med genomgång av den kommande jakten. Tio män i varierande åldrar såg fram emot att tilldelas sina pass. Jag och min dotter Lina sattes på passet längst bort tillsammans med Roger Lidgren.

Det bästa med jakten; att lära mer om djur och natur. Roger Lidgren var en hejare på att tålmodigt berätta vad han kan om jakt.

Efter bara fem-tio minuter blev det upptag. Dock inte så tätt skall, som dessutom tystnade rätt snart. På vår post fick vi dessutom bara in en av hundarna på pejlen, så vi hade ingen aning om var de andra två hundarna höll till. Avlägsna skall och en del jaktsnack blandades med korparnas kraxande. Efter en stund flyttade vi oss närmare utgångsläget.

Mer surrande och plötsligt dök en bil upp. Jag och Lina beslutade att vi frös så pass mycket att vi ville åka med en bit. Kanske skulle vi också få del av lite mer action. Innan vi klev in i bilen, sade vi hejdå till Roger, och skojade om att han nog skulle se fler rävar nu när vi försvann från passet.

Avstämning med jaktkamraterna; på väg att hämta hunden får vi veta hur det sett ut på passet hos Sven-Erik den senaste tiden.

Bilföraren var hundägaren Niklas Pettersson från Sikfors (även känd för sina lyckosamma jakter på björn). Vi fick följa med honom när han skulle hämta sin hund Bosse. Han hade följt räv en bra bit innan den gått i gryt. Därefter vimsade hunden på en god stund innan Niklas slutligen kunde ta in honom i bilen.
– Unghunden fick upp ett spår, men gammelhunden gick in och förstörde, berättade Niklas och förklarade vidare:
– Därför tog jag in gammeln rätt snabbt.

Trots att det var gott om räv, blev det ingen fångst. Niklas Pettersson berättade:
– När det är gott om räv blir det mycket spår, det blir störmoment för hundarna. De kan nämligen få svårt att reda ut om de följer ett och samma byte hela tiden.

Här får vi se hur drevet gått, och får också höra var det är troligt att räven grytat.

Vid summeringen av dagens drev, fann vi att tre rävar gått i gryt. Brant och oländig terräng hindrade grytjakt på två av rävarna, men en hade hittat skydd(?) lite bättre för jägarna. Den sista räven skulle bli dagens byte. Grythunden Kettu (betyder räv på finska), en tik av rasen Jack russell terrier, var mycket ivrig när husse Magnus Lauri tog ut och kopplade henne.

Vi trampade tysta in i skogen. När vi närmade oss grytet upphörde viskandet, vi delade oss och gick åt varsitt håll, placerade i en vid halvmåne utanför grytets öppning. Kettu släpptes och hon var snabbt ner i grytet, men vände lika snabbt. Lock och pock, tillbaka i grytet. Många vändor fram och tillbaka innan hennes dämpade skall hördes under jorden. Spänningen ökade. Pappa Magnus hjälpreda Emil trampade plötsligt ner i ett hål:
– Pappa, här är ett till gryt!

När Kettu kom upp igen, sattes hon genast till den andra öppningen. Där blev det bättre resultat, tydligare skall, bättre arbete. Spett, spade och yxa åkte fram, men trots idogt arbete kom ingen räv ur grytet. Slutligen konstaterades att räven troligen lyckats fly. Jakten avblåstes och ett hungrigt gäng satte kurs mot uppsamlingplatsen. Där väntade grilleld och falukorv.

Korvgrillning är inte underskattat bland jägare. De förstår det sanna värdet i en av världens bästa maträtter.

Sammantaget var det en upplevelse att gå med på vår första rävjakt. Ska vi vara ärliga så kändes det nästan lika bra att det inte blev någon räv. För mig och Lina fanns spänningen där ändå. Naturupplevelsen är tillräcklig för att vi ska vilja följa med på fler jaktturer. Tillsammans med ansmygningar och viskande instruktioner från erfarna jägare blir dagen toppen. Lägg till hundar med expertis så har du en väldigt lyckad dag, fångst eller ej. Jaktlycka kan definieras på många sätt. Jag väljer att vara lycklig på jakt.

Ett stort tack till Norrbottens stövarklubb  som inbjudit till den här upplevelsen.