Det var frågan då dag fyra av psykiatriveckan i Älvsbyn fortsatte på torsdagen. En relevant fråga i sig själv, men svaren uteblev igen då de ansvariga som äger frågan ej var närvarande.

Massor av fakta gavs vid lunchdialogen av Cissi Wiklund

När lunchdialogen startade upp fick de tjugotalet närvarande massor fakta till livs, av vad våra ungdomar i kommunen verkligen vill och slående är att en ungdomsgård att bara ”hänga” på står högt på listan av önskemål. Men närvarande var inte någon av de som innerst inne äger denna fråga.

Svaren som ges är att det inte finns pengar, vem skall bära ansvara och hur skall verksamheten utformas och bedrivas. Det viktigaste är kanske att skaffa fram en lokal och sedan låta verksamheten växa fram från de i verksamheten ingående ungas önskemål om vad de vill ha.

Om det är så att vi bara låter verksamheten kuvas av att det kostar pengar som inte finns, eller att vi vuxna styr vad som skall ske och inte lyssnar på våra unga. Ja! Då är det då knappas något mer verksamhet som föds än den vi redan har idag. Miljön skall inte vara något som de i normala fall vistas i ,som exempelvis skolan.

Vi måste förlita oss på att politiken är framåtsende i frågan (långsiktiga) och avdelar pengar till våra ungdomar och litar på att de själva kan hitta den verksamhet som de unga önskar.

Satsningar på de ungdomsgårdar som funnits tidigeare i Älvsbyn har aldrig blivit långvariga, då det ofta kommit fram att ingen kommer dit eller att alla står utanför, detta för att den inte förändras över tid och som gör den dyr att bedriva.

Det som anges ovan kanske inte den optimala lösningen då detta är frågan om en kontinuerlig verksamhet där alla förutsättningar hela tiden ändras. En långsiktig satsning måste letas upp som är förankrad i verkligheten och hos våra unga.

I länet finns det orter där det finns många ungdomsgårdar som fungerar väl, inom fyrkanten finns det flera exempel på mycket lyckade lösningar som är värda att pröva.