Kvinnojouren Pärlan och dess tjejjour arrangerade på måndagskvällen en föreläsning med Carina Diaz från Luleå och Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) på temat Fruimport, där ett 30 tal intresserade mötte upp för att höra om hur enkelt man blir både rättslös och osynlig.

Det finns många sätt att hämta en kvinna från ett annat land, men det är vilken väg de kommer till Sverige som ger deras förutsättningar för att finnas och få stöd och hjälp in i samhället.

Ett sätt är att bli kär och komma hit som sambo eller gift kvinna från ett annat land, då det är sambon som står för allt och som skall integrera henne i samhället. Detta sker med ett så kallat tillfälligt uppehållstillstånd som gäller i två år, där det är maken som sköter allt. Ingen annan från samhället ställer upp för att tala om deras rättigheter. De syns inte i något system heller och de finns ej, det är först om de blir med barn eller kommer in under sjukvården som de blir synliga.

Det finns sedan män som skippar dessa före de två åren med tillfälligt uppehållstillstånd (TUT) gått och söker en ny fru. I Norrbotten finns det en man som har skaffat kvinnor på detta sätt 11 gånger för att utnyttjas och sedan dumpas och sedan importera han  ”en ny”. Även en annan man med 8 kvinnor finns här i länet.

Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) jobbar för att just denna väg med tillfälligt uppehållstillstånd skall begränsas, om den sedan förvinner får den pågående utredningen visa. Tvåårsregeln som infördes för att minska risken för skenäktenskap har snarare gett dessa män ett perfekt verktyg att hämta och dumpa.

Det andra sättet är att komma till sin make med verklig kärlek i baggarget och komma in i samhället är genom att ansöka om permanent uppehållstillstånd (PUT) från sitt hemland,  på samma sätt som det tillämpas för flyktingar, där de får en plats i samhället, får gå SFI och lär sig samhällets regler och får rättigheter.

De kvinnor som genom de tillfälligt uppehållstillstånden kommer till Sverige lever i en mycket utsatt värld, och om de dumpas så är det bara utvisning till sitt hemland som väntar de flesta.

Hur många av de kvinnor som kommer in denna väg till Sverige, som kommer till kvinnojorernas kännedom är svårbedömt, men av ca 700-800 kvinnor/år finns det en viss överrepressentation där kvinnojourerna hjälper till.