Inger Lundberg, älvsbybo och folkpartist, tycker att systemet med stafettläkare äventyrar patientsäkerheten vid hälsocentralerna i glesbygd. Hon vill tillsätta en kriskommission som ska verka för fler stationära läkare. Läs hennes debattartikel nedan:

”Hälsocentralen i Älvsbyn brottas sedan läääänge med läkarbrist och måste förlita sig på stafettläkare. Det är en ohållbar situation! Men varje gång de skenande kostnaderna för stafettläkare diskuteras i länspressen är svaret från den socialdemokratiska landstingsledningen med Kent Öhgren i spetsen att de ska se över problemet.

Ska verkligen det här få fortsätta år ut och år in? Finns det ingen lösning? Självklart finns det lösningar! Jag vet att Folkpartiet Liberalerna via Jens Sundström föreslagit att landstinget ska testa ett liknade avtal som finns i Vittangi sedan 12 år tillbaka och jag vet att Vittangiborna är mycket nöjda. Varför säger landstingsledningen nej till det i övriga länet? Enligt uppgift kallar landstingsledningen det för ”privatisering”. Har Landstingsledningen inte förstått, att man redan gjort sig beroende av den sämsta sortens privata vård? Kortsiktiga stafettläkarlösningar som är dåliga, dyra och osäkra för den enskilde patienten.

Vad gör SKL som är landstingets samverkansorgan åt problemet? Det är frågan! Tiger still a la hälsan?

Jag har fått nog av att höra att landstingsledningen ska se över problemet och jag är inte ensam om det, tvärtom! Jag är kvar på Älvsbyns hälsocentral, mycket på grund av den ytterst kompetenta och omtänksamma stationära personalen och att jag just nu inte behöver en husläkare. Min 96-åriga mamma däremot, som fortfarande bor hemma, har tack och lov blivit en hemsjukvårdspatient. Det skulle inte fungera med en stafettläkare. Vi har provat åtskilliga gånger.

Stafettläkare behövs inom den högspecialiserade sjukvården, men det är en styggelse på hälsocentralerna. Distriktsläkare, som jag känner, hävdar att det är en organisationsfråga och att det inte är någon läkarbrist i Sverige. Jag tror dem och jag menar att det i förlängningen både är en kompetensfråga och en säkerhetsrisk. För en tid sedan hörde jag på TV unga läkare berätta om sin oro för att de inte fick tillräcklig praktisk erfarenhet på grund av att de inte fick följa patienter från start till mål. Hur ska de kunna veta om medicinering och andra åtgärder hjälpt? Så skrämmande!

Jag föreslår en kriskommission och det borde väl gå hem hos alla partier? Mitt förslag till den kommissionen är att ge stationära läkare samma status som stafettläkare vad gäller lön.”