Så kom den äntligen, helgen som det pratats och planerats för i flera veckor! KIRUNA resan!

Älvsbyns ungdomsbrandkår skulle få göra sitt första studiebesök utanför kommunens gränser, och resan hade sitt slutmål uppe i Kiruna, med inplanerade besök både på fjällräddningen och på LKAB`s räddningstjänst.

Resan började tidigt på Lördagsmorgonen med stopp både i Vistträsk och Vidsel för att hämta upp alla ungdomar som skulle med. Och fortsatte sedan norrut. Det var med förväntan och pirr i magen vi anlände till Kiruna brandstation,där vi skulle få uppehälle och föreläsningar. Väl inne på stationen blev vi väl omhändertagna och blev visade vårt ”logement” där vi skulle sova. Sen var det full rulle som gällde.

Insatschef Trond Olofsson berättade om deras organisation och kommun, vi blev alla häpna över vilka avstånd dom har att jobba med, och vikten av att ha ett gott samarbete med deras olika deltidsstationer och frivilliga brandmän stationerade i sk. Värn. När genomgången var färdig fick vi oss en tur runt i brandstationen, där olika fordon och hjälpmedel visades upp.

Därefter tog Mats Bergsten och Stefan Nilsson från fjällräddningen hand om oss. Dom berättade om sitt jobb, och vad det handlar om att vara en Alpin fjällräddare. Stefan och Mats jobbar åt Kiruna räddningstjänst men har även beredskap för fjällräddningen, som består av ca 12 st frivilliga människor i Kiruna, Alla jobbar inte åt räddningstjänsten , utan har vanliga jobb, men vid tillfälle kan dom ringas
in för jobb. Älvsbyns unga brandsoldater fick därefter pröva på hur det kan kännas att vara alpin fjällräddare, då en olycka iscensattes, där en person var tvungen hissas upp till en helikopter via en vinch. Det var både spännade, krävande och ganska svårt.

Men efter något tränande gick det som en dans. När alla ungdomar var ”räddade” väntade en behövlig middag som vi alla hjälptes åt att laga. Kvällen avslutades med lekar, träning och spel. Och när vi alla hade krypigt med i våra kojar dröjde det inte länge innan John Blund kom och strödde sitt sömngrus över oss.

Söndagen bjöd på härligt vår-vinter väder och en perfekt dag av att ge oss av till gruvan. Vi hade planerat att bara åka och få se LKAB´s egna räddningstjänst, men fick ett mycket överraskande samtal där en röst sa; ”vi har bokat in er på en guidad tur under jord, det blir väl bra?” Och det blev det!

Ingen av oss kunde nog föreställa sig hur det är att jobba i och runt en gruva. Vilka utmaningar och risker som alla tar. Vi riktade förstås in oss på räddningstjänstens arbete och Stefan Flygare (LKAB RTJ) berättade för oss hur det är att vara brandman i gruvan.

Så smått började vi förstå hur deras insatser och olyckor kunde se ut. Det kan inte vara lätt att klara av allt då man bara har så mycket resurser och begränsat utrymme, fast en sak fanns det gott om; väg. Ca. 40(!) mil väg finns under jord, så ni kan tänka er att det gäller att köra rätt och hålla isär allt på en gång.

Tiden nere i gruvan måste gå snabbare än ovan jord. För efter en rundvandring, lite film, och ett välförtjänt fika hade 2.5 timmar passerat och det var dags att åka upp till dagen igen.
När vi kommit till utgången av gruvan möttes vi av ett skarpt ljussken. Vi hade alltså aklimatiserat oss som små gruvmullvadar där nere och alla fick kisa ordäntligt.

Resan var inte slut där Stefan (Flygare) tog oss runt på området och visade anrikningsverken och processen från malm till järn pellets, Vi fick oss även en tur upp på ett berg där man kunde sen hela Kiruna stad. Efter alla intryck och guidningar var det dags att åka hem, 5 dagar för tidigt känndes det som för alla, vi ville stanna längre, det fanns så mycket mer att se, och mer platser att besöka.
Men Staden finns kvar nästa år, och en resa till är redan i planeringsstadiet, vem vet, kanske vi kan flörta in oss till Esrange då..

TEXT: David Berg

FOTO: David Berg/ Valeria Sharapova.