Lars Sjölund samspråkar med Kevin Keegan intill hans sportbil.

Lunch med Liverpools A-lag. Fotografering i Kevin Keegans sportbil. Personlig guidning på hemmaarenan Anfield och en hel eftermiddag tillsammans med några av världens bästa fotbollsspelare.
– Mitt livs mest förunderliga minne. Jag har burit det med mig varenda dag sedan dess, säger Lars Sjölund, från Koler, som delade upplevelsen med barndomskamraten Lars Eriksson för 41 år sedan.
I höst återvänder duon till Liverpool för att återuppleva händelsen och återigen träffa några av klubbens gamla stjärnspelare. 

Lars Sjölund med sin mamma Ethel.

Denna fantastiska solskenshistoria tar sin början i slutet av juni 1973 när de då 16-åriga luleågrabbarna, Sjölund och Eriksson, gav sig iväg på tågluff genom Europa.
– Tänk att våra föräldrar vågade släppa iväg oss. Två naiva pojkar på sommarlov från studierna på Midskogsskolan, säger Sjölund.
Efter att ha besökt Danmark, Tyskland, Jugoslavien, Schweiz och Frankrike hamnade duon i Storbritannien.
– Vi tog färjan mellan Calais och Dover. Sedan tåget direkt till London, minns Sjölund.

Lars Eriksson förevigad med en av stjärnspelarna i Liverpool – Steve Heighway, irländsk landslagsspelare dessutom.

”Attackerade av Chelsea-fans”
Men mottagandet i Storbritanniens huvudstad blev allt annat än varmt.
– Vi hade Liverpool-halsdukar på oss och blev attackerade av Chelsea-fans på en tunnelbanestation. Stämningen var hotfull men vi klarade oss, berättar Lars.
Klokt nog bestämde sig de båda luleågrabbarna att gömma sina halsdukar tills de nått sitt stora och efterlängtade resmål – Liverpool.
– Vi tog in på ett Bed & Breakfast i centrala Liverpool. Det första vi sedan gjorde var att besöka en engelsk pub. Där blev vi inbjudna till premiären av ett nyöppnat disco. Alla andra var uppklädda. Kvinnorna i klänning. Herrarna i frack eller kostym. Jag och Lars hade bara jeans och T-shirt. Vi fick en helkväll på en ren lögn. Min kompis Lars påstod att vi jobbade för en svensk tidning som skrev om nöjeslivet i Europas största städer.

Gruppbild med Liverpool FC utanför träningsanläggningen med spelare och den legendariske tränaren Bill Shankly.

Knallade rakt ut på planen i den stora arenan

Tagna på riktig allvar blev 16-åringarna från Luleå när Eriksson började ställa frågor om brandskyddet.
– Ja (skratt), vi kallades in till direktörsrummet men blev juste behandlade. När högste chefen frågade om namnet på tidningen vi skrev för svarade Lars; ”Apans vänner. Men det går inte att översätta till engelska”. Direktören lät sig nöjas med svaret och vi kunde roa oss vidare genom natten.
Följande morgon var Liverpools hemmaarena Anfield det stora målet.
– Efter några kilometers promenad var vi framme. Till vår förvåning var inte den stora arenan låst. Via en korridor gick vi rakt ut på planen.
Enda synliga människan, utöver 16-åringarna från Luleå, var en vaktmästare som vattnade gräsmattan. Han blev nyfiken och började ställa frågor.
– Vi berättade var vi kom ifrån och att Liverpool ett par år tidigare spelat en vänskapsmatch mot dåvarande allsvenska IFK Luleå på Skogsvallen. Han var mycket trevlig och tog med oss på en två timmar lång guidning i arenan. VI fick besöka omklädningsrum, gym och klubbrum. Ja, vi fick till och med hålla i UEFA Cup-pokalen som Liverpool spelat hem samma år.

Phil Thompson var en av stjärnspelarna som bjöd in Lars Sjölund och Lars Eriksson till Lunch med Liverpools A-lag och ledarstab.

Toshack frågade; ”Do you want to eat with us?”
Där kunde allt ha slutat om inte ödet velat annat.
– Vi var på väg ut genom samma korridor som vi anlänt i när jag och Lars möttes av hela Liverpools A-lag som kom från träning. Anfallaren och den walesiske landslagsmannen John Toshack började tilltala oss. Återigen fick vi berätta om Luleå och matchen mot IFK.
John Toshack visade stort intresse, så stort att hans lagkamrater fick be honom skynda på för att inte missa lunchen på Anfield.
– Det var en annan storspelare, Phil Thompson, som öppnade dörren och bad honom snabba på. Då vände sig Toshak om och frågade oss; ”Do you want to eat with us?”. Både jag och Lars tappade helt målföret. Att äta lunch med alla idoler i Liverpool var mer än vi någonsin kunnat drömma om.
Men så blev det…

”Jag har i 41 år funderat över hur detta blev möjligt..?”
– Efter maten valde några av spelarna att följa golftävlingen ”All England” på TV. Andra ägnade sig åt biljard. Där, mitt ibland dem, satt vi två förundrade och mäkta imponerade 16-åringar från Luleå som var tvugna nypa oss i armen för att förstå att allt det vi upplevde var sant…
Men inte nog med detta. Efter lunchvilan, vid 13:30-tiden, skulle Liverpools spelare tillbaka till träningsanläggningen. Återigen log lyckan mot 16-åringarna från Luleå.
– En sportjournalist från stadens största tidning, Liverpool Echo, erbjöd oss att följa med. Vi var med under hela träningspasset och rörde oss fritt på området. Vid träningsanläggningen höll även klubbens ungdomsproffs till. Vi hakade på och imponerade på några tjejer som trodde att även jag och Lars var proffs (skratt).
Efteråt fortsatte den hjärtliga stämningen. Stjärnspelarna i Liverpool lät sig fotograferas med Sjölund och Eriksson.
– Kevin Keegan tog oss med till sin sportbil. Jag har i 41 år funderat över hur allt detta blev möjligt..? Tänk att stjärnorna i Liverpool visade oss sådan omtanke och värme. Det är inte tänkbart i dag. Inte ens att den stora arenan Anfield var olåst. Det visar också tyvärr på en negativ sida av samhällsutvecklingen. Men vi hade tur som fick vara med om upplevelserna i Liverpool.
Lars Eriksson håller med:
– Nästan så att man funderar om det verkligen hänt.

Lasse Eriksson numera bosatt utanför Uppsala.

Känslosamt återförenande
Men sant är det. Och när tidningen Liverpool Echo fick historien återberättad dröjde det inte länge innan Lars och Lars hade en ny inbjudan till Liverpool.
– Tidningen har lovat leta rätt på John Toschak men även försöka hitta vaktmästaren och journalisten vi liftade med. De vill skriva om oss. Det blir även att se en match på Anfield.
Något datum är inte spikat ännu. Men redan har återupplivandet av händelsen rört om känslorna.
– Jag och Lars har inte haft någonting att göra med varandra på många år. Ödet förde honom till Uppsala och själv hamnade jag i Koler utanför Piteå. Att prata med honom igen var känslosamt, medger Sjölund.
– Det var väldigt speciellt när Lars ringde mig, säger Eriksson.
Fina minnen går att leva på mentalt. Men rent fysiskt hade 16-åringarna från Luleå en jobbig hemresa.
– I Hamburg tog våra pengar slut när vi köpte en liter mjölk och bröd. Sedan levde vi på vatten under tågresan hem till Luleå. I ett vykort till min mamma önskade jag palt och rabarberkräm när vi kom hem. Det fick jag, säger Sjölund.

Text: Tony Berglund
Foto: Privat och Tony Berglund

Lars Sjölund får Kevin Keegans autograf.