Några decimeter snö, minusgrader så att det biter lite i kinderna när man är utomhus och ett lite ljusare mörker på kvällarna. Längtan efter vinter, massvis med snö och framförallt skoterkörning är stor. Längtan efter den härliga adrenalinkicken.

Det är samma lika varje år, som ett barn på julafton när det vita guldet lägger sig på marken. Spänningen inför den kommande säsongen. Har försäsongsträningen gett det resultat som krävs? Kommer jag att kunna prestera på topp? Kommer jag trivas på den nya skotern? Det är frågor jag brukar fundera över.

Många anser att vintern bara är till besvär. Det är kallt, man måste skotta snö och ett enda mörker är vad jag ofta får höra. Visst kan jag hålla med, men det gäller att hitta det positiva i det negativa också. Att tänka utanför ramarna. Klä dig lite extra, gör skottningen till ett träningspass, tänd några ljus.

För mig har vintern alltid betytt väldigt mycket redan från tidig ålder. Massvis med timmar bredvid skotercrossbanan om att en vacker dag få köra själv, att få stå högst upp på prispallen. Jag har alltid haft höga mål i livet, vilket jag tror är väldigt viktigt om man vill uppnå något. Att ständigt ha något att sträva efter. Min pappa, som är handikappad, kommer alltid att vara en stor drivkraft för mig, att se möjligheter istället för hinder.

Nu börjar säsongen/vintern 2015 närma sig vilket gör mig otroligt glad, förväntansfull men samtidigt lite nervös. Har jag vad som krävs för att gör en lika bra säsong som förra? Jag hoppas, tror och vill.

Älskade vinter, du är så efterlängtad!
Elina Öhman