För en tid sedan skickade Inger Lundberg in en JO-anmälan gällande fallet Maria i Blåsmark. Hon ville att JO skulle granska Migrationsverket och försäkra att de verkligen följer den lag som trädde i kraft 2014, den som säger att barn ska få uppehållstillstånd om det finns särskilt ömmande omständigheter. Hennes anmälan avslogs utan åtgärd.

– Det gör mig så arg! erkänner Inger och menar på att hon nu måste gissa sig till varför din avslagits.

Inger Lundbergs anmälan avslogs utan åtgärd.

Bara om det tillkommer nya omständigheter kan ärendet prövas igen, via något som kallas verkställighetshinder. Och tydligt är det vanligt att man vid asylansökningar bara tittar på hur bedömningen har skett.

– Vi tittar främst på formell handläggning. Har ärendet haft korrekt gång, har parterna kommit till tals. Inte sakfrågan i sig, säger Marie-Louise Collin, föredragande jurist till Norran.

Inger Lundberg engagerar sig i sakfrågan och gick här i dagarna kurs för att lära sig möta Älvsbyns asylsökande.

På grund av sin JO-anmälan ombads Inger att tala under manifestationen för Maria och hennes familj som hölls på byxtorget i Piteå för några veckor sedan.

Manifestationen för Maria Gevokiyan, hennes bror David och biologiska familj samlade ca 100-talet människor och förutom Inger Lundbeg, medverkade en präst från Byske som berättade familjens historia: en frisk familj som kom till Sverige för drygt fyra år sedan och allt sedan dess brutits ner på grund av en lång asylprocess. Idag tar Marias biologiska far hand om mamman, som är apatisk och måste sondmatas.

– Jag bor granne med dem, och jag skäms över att var svensk, förklarade prästen.

– Den här berättelsen lämnade ingen åhörare oberörd, säger Inger Lundberg och fortsätter:

– Men de är inte ensamma. I Älvsbyn finns två familjer med liknande historia. Det är så inhumant! säger Inger uppgivet.

Här nedan kan ni läsa Ingers tal vid manifestationen:

Låt Maria stanna! Ja, låt Maria stanna!

 FNs barnkonvention måste bli svensk lag. Vi ratificerade konventionen 1992 och trodde att det skulle räcka. Det räcker inte och inte för svenska barn heller! Barns rättigheter måste stärkas i svensk lagstiftning.

Barnvenkonventionens 3 första paragrafer lyder:

1. Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Gäller det Maria?

2. Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn. Gäller det Maria?

3. Alla barn har rätt till liv och utveckling.  Gäller det Maria?

NEJ! NEJ! NEJ! är svaret på de tre frågorna

I somras gjordes ett tillägg i utlänningslagen. Tillägget gäller barn med särskilt ömmande omständigheter och tillägget hänvisar utförligt till barnkonventionen.

I mitt yrke som lärare har jag kommit i kontakt med både svenska och asylsökande barn som måste få ett starkare skydd. Barnkonventionen måste bli svensk lag.

Tro inte att Marias fall är det enda i vår närhet! I Älvsbyn finns 3 barn som måste få stanna av särskilt ömmande skäl. Hur många kan det vara i vårt land?

Riksdagskvinnor och män! Jag uppmanar er att göra barnkonventionen till svensk lag för att stärka barnens rätt, skydda barnen, alla barn svenska och asylsökande barn.

Låt barn i hela vårt avlånga land, som har särskilt ömmande omständigheter stanna och det har man när man har bott i vårt land i flera år!

Låt Maria stanna! Låt hennes bror stanna! Låt deras föräldrar stanna!

Tack!

Lisa Marklunds, Marias fostermor, tack grep oss alla djupt och tårarna var inte långt borta. Hon, hennes familj och Marias och Davids pappa tackade oss all från djupet av sina hjärtan.

Här nedan kan ni läsa Ingers tal vid manifestationen: