Områden i fjällen som kalavverkades för tusen år sedan har ännu inte återbeskogats.

Fjälldalar som kalhöggs för mer än 1 000 år sedan har fortfarande inte återbeskogats, trots att klimatet blivit varmare visar en ny studie av forskare vid SLU i Umeå och Silvermuseets forskningsinstitut INSARC i Arjeplog. Resultaten visar tydligt hur känsliga fjällens ekosystem är för störningar och att effekterna kan finnas kvar under väldigt lång tid.

Studien publiceras i tidskriften Ambio och sammanfattar resultaten från ett större tvärvetenskapligt projekt. I området som studerats finns så kallade Stállobosättningar. De anlades framförallt under vikingatiden i björkskogen närmast kalfjällen från norra Jämtland till norra Norrbotten och hör sannolikt samman med domesticeringen av ren.

Avverkningen av fjällbjörk för byggnadsvirke och brännved, i en zon närmast kalfjället, ledde till avskogning under perioden 800 till 1100 efter Kristus och skogen har fortfarande inte kommit tillbaka tusen år senare.

När veden tog slut övergavs boplatserna men träden har inte kommit tillbaka. I de fall bosättningarna låg på plana sedimentterrasser har effekterna blivit bestående. Detta beror på att avskogningen efterföljdes av flera faktorer där ett kallare klimat, en begränsad naturlig föryngring av fjällbjörk, en näringsutarmning av marken och ett fortsatt lågintensivt utnyttjande av områdena har samverkat under lång tid.

”Dessa marker är helt enkelt för näringsfattiga för att kunna beskogas av fjällbjörk idag fastän klimatet blivit varmare under de senaste decennierna och björk växer och föryngrar sig i omgivande fjällområden”, skriver SLU i ett pressmeddelande.

Modelleringar visar att avskogningen kring boplatserna bara tog några hundra år och kunde endast ske ifall de utnyttjades längre perioder under höst, vinter och vår då vedbehovet var som störst. Enbart sommarboende påverkade inte skogstillståndet nämnvärt.