Nana Karlsson berättade om Ghana, landet utan skatter och skyddsnät.

Tisdagen den 1:a november hade Älvsbylottorna lunchträff och dagens gäst var Nana från Ghana, ett land i Västafrika som de flesta svenskar vet väldigt lite om.

Efter lunchen berättade Nana om sitt land och om hur hon kom till Sverige. Hon började sin presentation med orden Jag heter Nana och är från Ghana, en republik i Västafrika vars huvudstad heter Accra. Landet gränsar i väst till Elfenbenskusten, i norr till Burkina Faso, i öster till Togo och i söder ligger Guineabukten.

Valutan är Ghana Cedi, sevärdheter är bl.a National Museum och Elmina Castle. Ghana som är hälften så stort som Sverige är mycket vackert med floden Volta som rinner genom landet och innefattar den konstgjorda Voltasjön i öster mot Togo.

Ghana var det första landet i Afrika som blev självständigt efter kolonialtiden 1957. Vid
självständigheten ansågs Ghana som ett av de mest välmående länderna, men efter vanstyre är det nu ett fattigt land.

Religionsfrihet råder och 3⁄4 av invånarna är kristna, en femtedel är muslimer. Det språk som är officiellt är engelska, men det talas även inhemska språk som tex. gurkwaspråket.

Tre av tio invånare är analfabeter, det är särskilt många äldre kvinnor som inte kan läsa och skriva.

De första vita som kom till Ghana efter självständigheten var svenskar, och Sverige driver idag en skola som ägs av Realgymnasiet och Erlaskolan. Du kan som svensk åka till Ghana som volontär,

SOS barnbyar finns också där.

I Ghana är barndomen slut när skolan börjar, de som inte har råd att gå i skolan kastas ut i arbetslivet. Ghana exporterar kakao, guld och timmer och nu har man hittat olja där.

Man betalar inga skatter och har därför inga pensioner eller andra skyddsnät, barnen försörjer sina föräldrar. Nana berättade att hon skickade pengar till sin mamma så länge hon levde.

Carina Isaksson och Lisa Edström lyssnade intresserat.

Som i alla andra länder i världen blir kvinnor våldtagna här, och vissa blir prostituerade för att komma undan fattigdomen. Det föds även oönskade barn, en del dränker sina barn eller kastar dem i soporna. I bästa falla läggs barnen utanför barnhem eller kyrkor, då vet man att barnet blir omhändertaget.

Nana har startat en ideell förening, Lifeline, som har till syfte att stödja ett barnhem som hon hjälper en vän att driva, vänner och bekanta hjälper också till. Många fler svenskar än man tror har startat barnhem och skolor, små projekt som gör stor nytta.

Så frågan hur Nana kom till Sverige. Hon bodde i London och arbetade som socialarbetare när hon träffade sin blivande man, de blev kära i varandra och flyttade så småningom till makens hemland Sverige. Hon är inte flykting eller asylsökande utan kärleksinvandrare.

Nu har hon bott i Laduberg/Krokvattnet utanför Älvsbyn i 16 år. Hon arbetar som personlig assistent, men hon är utbildad socialpedagog och har även arbetat med flyktingfamiljer.

Nana är mycket engagerad i samhället, hon är bl.a. ordförande i Röda Korset i Älvsbyn. Ett intressant föredrag, frågorna haglade över Nana efteråt och hon försökte svara på allt.

Lottorna avtackade som vanligt med en Älvsbykasse och en önskan om att hon ska komma tillbaka till oss eftersom det fortfarande finns mycket att fråga henne om.

Gunnel Nilsson
Älvsbylottorna