Anna jagades av björn: ”Trodde jag skulle dö”
Anna Nilsson, 23 år, från Sikfors var ute på sin dagliga motionsrunda när hon plötsligt ställdes öga mot öga med en björn som började jaga henne.
– Tanken som slog mig var: ”Jag dör”, berättar Anna som fortfarande på eftermiddagen befinner sig i lite av chocktillstånd.
Onsdagsmorgonen började som vanligt. Anna som varit en duktig och talangfull fotbollsspelare tränar i stort sett dagligen. Löpturen gick genom skogarna runt Sikfors.
– Jag sprang på en smal skogsväg omgiven av tät skog. Med ett par kilometer kvar klev en stor björn upp på vägen. Den var till en början cirka 50 meter ifrån mig. Vi stannade båda upp och tittade på varandra. Sedan gjorde björnen ett utfall och satte fart mot mig.
Sprang för sitt liv
Anna sprang för sitt liv. Trots paniken hade hon ändå sinnesnärvaro att slita av sig tröjan och kasta den på vägen. Det fick björnen att stanna upp för att lukta på hennes klädesplagg.
– När vi gick i Sikforsskolan fick vi lite råd hur man ska göra vid ett möte med en björn. Det var bland annat att kasta av sig någonting en klocka, eller tröja. Det fanns i bakhuvudet.
Men björnens uppehåll varade bara en kort stund. Sedan satte den fart efter Anna på nytt.
– Fast jag fick ett litet försprång. Jag sprang allt jag kunde men det kändes som att benen stannade kvar.
Rolf blev räddningen
Räddningen blev en traktor. Annas granne Rolf Söderström var på väg till sin svartvinbärsodling. Han kom i rättan tid.
– Jag minns inte vad jag sa till honom. Rolf förklarade dock att han aldrig sett mig springa så snabbt och gråta så mycket. Jag hade verkligen änglavakt.
Förmodligen skrämdes björnen av traktorljudet. För den försvann till skogs. Anna kunde andas ut.
– Fortfarande går känslorna i vågor. Ena stunden gråter jag, andra skrattar jag.
Varnade andra bybor
När Anna kom hem varnade hon alla andra bybor på Sikfors Facebook-sida.
– Jag vill inte att fler ska behöva uppleva samma sak.
Annas pappa ringde polisen.
– Vad de pratade om vet jag inte. Men polisen skulle kontakta länsstyrelsen.
Varför björnen betedde sig som den gjorde vet inte Anna.
– Jag har ju sprungit samma runda minst hundra gånger och aldrig sett skymten av en björn. Men det kan ju ha varit björnungar i närheten. Eller också var den skadad.
För Anna var självklart björnmötet traumatiskt.
– Jag som älskar att springa i skogen. Nu blir det jobbigt att ge sig ut ensam i naturen igen. Jag har också lärt mig att alltid ha telefonen med. För den saknade jag i dag.