Sjukt roligt när Klöverträskrevyn tar tempen på vården
STORT BILDEXTRA: Den svenska sjukvården mår inte bra. Något som Klöverträskrevyns amatörer fångar på ett sjukt roligt sätt. En skrämmande sak, mitt i all humor, är dock att hela föreställningen till stor del bygger på verkliga händelser. Årets revy bär karaktären av ett lustspel där allt kretsar kring Klöverträsk Akutklinik. Ett koncept som håller.
(Recensionen fortsätter efter bildspelet. Läs mer.)
Premiären lockade fullt hus. Det vill säga 80 personer i bygdegården.
Klöverträskrevyns amatörer bjuder på en mycket charmig föreställning med giftig satir om den svenska sjukvården.
På blodigt allvar
Precis som det står i programmet; ”Stafettläkare kommer och går. Sjuksköterskor förvägras ledighet. Vården datoriseras mest på ont.”
Vi bevittnade premiären av årets revy; ”På blodigt allvar. Nu är det akut” med undertexten ”Dit e å bär”. Pitemål för när något går fel håll eller inte blir som det var tänkt.
Och fel blir det… Alltså inte för revyn men för vården.
Oförstående robot
Vi får uppleva en sjukt rolig resa i två akter med förväxlingar och dråpligheter.
En sak som tas upp, i både sång och skådespeleri, är vansinnet med stafettläkare där läkare till och med vikarierar för sig själva och tjänar pengar på detta. Tyvärr är detta något som ligger väldigt nära sanningen.
Samtidigt ska vården digitaliseras. Men vilken kvalitet och trovärdighet skapar detta? En vård utan riktiga människor speglas av en robot som påstår sig kunna alla världens stora språk men som inte förstår Pitemål.
Opera
På premiären förekommer en del misstag (premiärnerver?). Men detta är inte någon nackdel. Snarare bidrar det till charmen. Även etablerade skådespelare glömmer sina repliker eller sångtexter. När så inträffar hanterar Klöverträskrevyns amatörer detta med god improvisationsförmåga.
Roland Christoffersson spelar en väntande patient med medhavd matlåda som inte får träffa läkare förrän hela mottagningen är nedlagd. Det gör han bra. Med små gester lyckas han skapa god komik.
Påminner om Jarl Borssén
Harry Thelin spelar både misslyckad fiskare som behöver akutvård efter att ha fått sin wobbler krokad i det egna örat och som nyfiken väktare på sjukhuset. Egentligen behöver han inte säga så mycket. Hela hans kroppsspråk lockar till skratt på ett sätt som påminner om Jarl Borssén.
Anitha Thelin är manusförfattare och rutinerad revyaktör som förmedlar sitt scenspråk på ett säkert sätt. En annan rutinerad ”stjärna” är Sonya Thelin Nilsson. Hennes vårdopera är fantastisk. Den påminner lite grand om Bianca Castafiore, ”Näktergalen från Milano”, en fiktiv operasångerska som figurerar i Hergés serier om Tintin. I ensamblen finns även Elvy Christoffersson som kompletterar de övriga väl.
Tjuvnyp
Anna Påhlson är också driven och lite av den bärande personen i hela lustspelet i sina roller som sjuksköterska, fru, patient, robot och bov. Hon är verkligen begåvad. Genom sina improviserade tjuvnyp får hon exempelvis Stefan Eriksson att komma av sig i låten om syster Jane.
Mats Ågren är också betydelsefull i sin roll som läkare, blivande pappa och bov. Han gör alla rollerna med den äran. Även sångnumren.
Smärtsam Pappografi
Nya (åtminstone för övertecknad) är Emmlie Lindgren och Eric Gustafsson. Två friska förvärv. De svarar också för den största skrattsalvan när Eric (efter att ha lurats i Viagra – som han kallar för Via grå) tvingas till en Pappografi. Det slutar med en ordentlig smärtsam smäll på det allra heligaste.
För musiken svarar i vanlig ordning Leif Nyberg, Mikael Christensson och Stig Boström med en äran.
Årets Klöverträskrevy, eller rättare sagt lustspel, är värd att besökas. Nya speladatum är 3, 4, 9 och 10 mars.
Hela landstingsfullmäktige rekommenderas ett besök. Eller som det numera heter Region Norrbotten.
Tänk om alla byar, eller åtminstone bygder, hade kulturella eldsjälar av denna typ. Då vore Sverige och Norrbotten mycket rikare.
All heder åt Klöverträskrevyn!
Information och biljetter hittar du här..