Nu hotas vår skola åter igen av nedläggning, då ekonomin för Älvsbyns kommun inte går ihop. Vidselskolan har som många vet varit hotad av nedläggning tidigare. Vid dessa tillfällen har man också tryckt på ekonomin samt betonat att eleverna i Vidsel har mer yta att röra sig på jämfört med jämnåriga elever i centralorten. Detta indikerar på att man har ont om yta på Älvåkraskolan. Vart finns då logiken i ett yrkande på att öka elevantalet där ytterligare? Där det redan idag anses vara trångt? Den här lösningen är inte ekonomiskt hållbar. Vi vill bland annat öka antalet medborgare i vår kommun. Med tanke på kommunens strategiska mål är en samordning av våra högstadieskolor kontraproduktivt.

Varför har vi inte fått praktiska lösningar och förslag på hur mellanstadieskolan ska bedrivas i Vidsel om högstadiet försvinner med alla resurser som redan är samordnade i Vidsel? – Ja, Vidsels skolor samverkar dagligen och är beroende av varandra. Frågan om drift och praktiska lösningar vid händelse av en samordnad högstadieskola gäller även Älvåkraskolan. Hur är det tänkt att fungera där?

Vidsels högstadieskola är i dagsläget en arbetsplats som de anställda trivs bra på. Vissa lärare har sökt sig till Vidsels högstadium specifikt för att deras önskemål är att få arbeta i en mindre skola. Älvsbyns kommun har idag resurser att kunna erbjuda lärare den chansen. Elever också för den delen. Lärarna blir breda inom sin yrkesroll och samordnar med mellanstadiet.

Riksorganisationen Hela Sverige ska leva hade efter tre års arbete med projektet Små skolor i utveckling, där 13 skolor fördelat över landet deltog. I deras resultatrapport 13–14 november 2014 framkommer detta:

”Behovet av att krossa myter

Bo Gidlöf, lärare på Björkö-Arholm skola och Kicki Hammarlund, IT-pedagog på Väddö-enheten, där Björkö-Arholma och fyra andra skolor i Roslagen ingår, talade om hur det är att driva skolverksamhet med ett ständigt överhängande nedläggningshot. Påfrestande? Javisst, men trycket utifrån väcker samtidigt en fighterinstinkt som gör att lärare, föräldrar och rektorer tillsammans kämpar vidare. Bo Gidlöf och Kicki Hammarlund menade att politikers och tjänstemäns inställning till små skolor ofta bygger på ett antal illa underbyggda antaganden som upprepats så många gånger att de till slut tagits för sanningar.

Till exempel florerar påståendet att små klasser inte är bra ur pedagogisk synvinkel. Men varför skulle 25–30 elever i varje klass vara det optimala? I arbetslivet sägs ju ofta att 5–8 personer är en ideal storlek för en arbetsgrupp. Varför skulle barn fungera bättre i jättestora arbetsgrupper än vad vuxna gör? En annan myt om små skolor är att barnen inte blir socialt tillfredsställda och inte har ett tillräckligt stort urval av kompisar. Bo Gidlöf menade att barnen växer som människor när de är tvungna att hantera varandras olika sidor och bygga hållbara relationer i stället för att direkt välja en annan kompis när leken och samvaron inte funkar. Den lilla skolans åldersintegrerade klasser ger också barnen chansen att lära sig av varandra och hjälpa varandra på ett annat sätt än i den större skolans strikt åldersuppdelade klasser.”

Målsättningen är att inte förändra och försämra för andra verksamheter vid samordning av högstadieskolorna. I praktiken innebär samordningen en på sikt försämrad bostadsmarknad, sämre expansionsmöjligheter för Vidsels entreprenörer, sämre förutsättningar för fortlevnad och nyinflyttning.

Lokalerna kommer att kräva stora och kostsamma åtgärder för att kunna fylla sitt syfte i händelse av omorganisation. Många lokaler kommer att behöva anpassas till yngre barn. Detta på grund av olika skyddskrav och inte minst måste lokalerna brandskydds anpassas till yngre barn. Den befintliga lekplatsen måste flyttas närmare huvudbyggnaden när den idag inte kan överblickas därifrån.  Hela högstadiets skolgård är ett asfaltshav, vad är kostnaderna för att bygga om detta till en skolgård för mindre barn?

Skolan som finns kvar i Vidsel, efter en sådan här samordning drabbas hårt av de lärarkollegor som blir tvungna att lämna. Om fallet är så att Älvåkraskolan blir den nya arbetsplatsen för Vidselskolans gamla lärare, ska de då pendla och köra mellan för att fortsätta samordna med Vidsels mellanstadieskola? Det går inte ihop i praktiken.

Vad mer ska vi göra? Vad mer KAN vi göra? Begrunda funderingarna. Är det här en hållbar lösning? För vem? Vem drar vinning av en samordnad högstadieskola när vi redan nu kan konstatera att vinningen definitivt inte blir ekonomisk?

Undertecknat oroade föräldrar i Vidsel/Bredsel

Jenny Lundqvist                      Liv Stråman                                 Johanna Nilsson

Rickard Warnebäck                Evelina Rohdin                            Birgitta Warnebäck

Sandra Pettersson                  John Pettersson                           Mats Bergvall

David Dahlberg